Maria Isaksson vet inte i förväg om hon ska laga mat för ett fyrtiotal eller flera tusen under arbetsdagen.
Maria Isaksson, 45, har en ovanlig yrkestitel. Hon är en av tre ambulerande husmödrar i Kyrkslätts kommun.
– I början skötte jag också vissa gårdskarlssysslor, som att hissa flaggor eller sopa trappor. De hade problem med att veta vad de skulle kalla mig på kommunen, säger hon och skrattar.
Isaksson vikarierar för köksanställda som är sjuklediga eller annars förhindrade att sköta sina jobb. Ibland hoppar hon in för några timmar, andra gånger stannar hon en månad. Hon vet sällan i förväg hur arbetsdagen kommer att se ut.
– I morse åkte jag först till centralköket i Kirkkoharjun koulu. Jag hann knappt få av mig ytterkläderna innan husmor kom fram till mig och bad mig åka hit i stället.
Motiv träffar Maria Isaksson vid ett daghem cirka 20 kilometer från Kyrkslätt centrum. Dagiset är litet och har endast en köksanställd, som ansvarar för samtliga arbetsmoment i samband med måltiderna. Isaksson, som är kock i storhushåll till utbildningen, sköter därmed allt från morgonens grötkokning till diskning efter lunch.
Maria Isaksson gillar att umgås över yrkesgränserna. Barnskötaren Minna Kaukoranta t.h. hämtar mellanmål till barnen i sin daghemsgrupp.
De dagar då det inte finns behov av vikarier stannar hon kvar vid centralköket, som lagar mat till drygt 2 000 personer varje dag.
– Tidigare jobbade jag bara på svenska, numera är det mer blandat. Jag kunde ingen finska då jag flyttade hit, men har småningom lärt mig så pass mycket att jag klarar mig.
Kan bli slitsamt
Isaksson har inget knep för att anpassa sig till olika arbetsmiljöer, utan fokuserar på att ha en positiv grundinställning. Jobbet underlättas också av att storköken i kommunen har samma basutrustning, rutiner och råvaror.
– Det viktigaste är att alla får rätt mat vid alla måltider. Jag strävar efter att servera den i tid, men världen går inte under om frukostgröten någon gång är fem minuter sen.
En kringresande köksarbetare måste vara både flexibel och social. Isaksson gillar att jobba växelvis på små och stora arbetsplatser, men trivs i regel bättre med att ha folk omkring sig.
– Det bästa med jobbet är att det är omväxlande och att jag har fina arbetskamrater runtom i kommunen, säger hon.
– Världen går inte under om frukostgröten är fem minuter sen.
Den största nackdelen är att hon ibland förväntas göra flera frånvarande personers jobb på samma gång. Hon räds inte utmaningar, men att ständigt leva på en knivsudd är inget hon önskar sig.
– Samma jobb ska göras oberoende av hur många som är på plats. Om en jobbar under konstant press en längre tid blir det väldigt slitsamt för både kropp och knopp.
Handritade kartor
Isaksson växte upp i Ekenäs och flyttade till orten efter att ha blivit erbjuden fast tjänst i kommunen. Nu känner hon till alla småbyar, men i början var det inte enkelt att hitta till byskolor och daghem.
– Då jag började jobba 1991 fanns det inga navigatorer och även mobiltelefonerna var ovanliga. De äldre köksorna fick rita kartor åt mig så att jag skulle hitta fram, säger hon.
Tidigare grubblade hon en del på jobbet också under fritiden, men numera tar hon dagen som den kommer. Hon har lärt sig hitta överallt i Kyrkslätt, men känner sig fortfarande inte riktigt hemma där.
– Jag och maken tillbringar så gott som all ledig tid vid vårt släkttorp i Ekenäs skärgård. Där slappnar jag av ordentligt, med mig är det så att det antagligen är full fart eller ingen alls.
Medan hon pratar förbereder Isaksson mellanmålet. Hon plockar fram tunnbröd, mjölk och pålägg. Hela paprikor förvandlas rutinerat till jämna skivor.
– Ibland kommer mellanmålet färdigt, andra gånger kokar vi ihop något själv. Ibland är det roligt att laga mat helt från grunden.
Yrkesvalet en slump
Maria Isaksson trivs bra med köksjobbet, trots att yrkesvalet skedde mer eller mindre slumpartat. Egentligen ville hon bli frisör, men det startade ingen ny utbildning för frisörer året efter att hon gått ut högstadiet. Hennes erfarenhet av matlagning begränsade sig i princip till lektionerna i huslig ekonomi.
– På den tiden sökte alla som inte visste vad de skulle göra in till kocklinjen. Jag följde bara strömmen, erkänner hon.
Jobbet i storkök har ändrat enormt under Isakssons yrkesår.
– När jag började var det mer ett hantverk. De äldre kokerskorna visste precis hur mycket råvaror som gick åt till olika maträtter.
Hon tar potatisgratäng som exempel.
Tidigare var köksjobbet ett hantverk i högre grad än i dag.
– Om gratängen stod på menyn på torsdag, började vi skala potatisen redan i början av veckan. Det fanns skalmaskiner redan då, men vi finputsade potatisarna för hand. Nu kommer råvaran till köken kokt, färdigskivad och vakuumförpackad.
Broiler i en vecka
Vissa maträtter smakade annorlunda på ”den gamla goda tiden”. Ett exempel är hönsfrikassé, som Isaksson både älskar och hatar.
– Broilern brukade anlända hel och djupfryst till köket i början av veckan. Att laga till den tog nästan en hel vecka.
Trots att storköken numera använder en hel del halvfabrikat, tycker Isaksson inte att man klarar sig i kockjobbet utan vissa baskunskaper.
– Den som jobbar med maskiner i hög värme måste veta vad han eller hon gör. Utbildningen ger en viss grund men det krävs en hel del praktisk erfarenhet innan alla bitar faller på plats.
Isaksson har varit medlem i JHL sedan 2009. Hon brukar gå på Kyrkslättföreningens vår- och höstmöten, men deltar mer sällan i föreningens övriga aktiviteteter. Isaksson litar ändå på att få hjälp vid behov och talar varmt om förbundets agerande i samband med att Kyrkslätts kommun permitterade i stort sett hela personalen 2014.
– Huvudförtroendemannen hade bra koll på läget. Han gav oss bra förhandsinformation så att vi visste vad som gällde då permitteringarna genomfördes. Då kändes det bra att vara en del av ett större sammanhang.